Jag vill också vara Gandhi...

Jag har förresten kommit på att ni suger dolme på att kommentera så nu blir det fan omröstning. Oh yes.

Jag satte precis på Green Is The Color-skivan, och såg att vafan, det är ju Death Records! HUR BALLT ÄR INTE DET? Lycka, eufori, glädjeskutt och partyhattar!

Var nere i vår local store och skulle köpa lite mjölk. Tankspridd som jag är ställer jag mig och jämför kaffesorterna. Hmmm, Zoega, mörkrost åh, jadärserman. Hoppsan, en ny sort hmmm... "Ursäkta..." Ja, kanske vanligt Gevalia är bäst ändå, men egentligen behöver jag inte kaffe... "Usäkta mig" Jag köpte ju faktiskt kaffe i fredags, eller var det i torsdags? "Ursäkta!"

En liten tant som var tre äpplen lång med kritvitt hår och en liten modern käpp som blivit avsågad för hennes äppellängd stod och petade mig på benet och frågar "Ursäkta, kan du ta ner ett paket Löfbergs Lila åt mig kära du?" Självklart, din missanpassade lilla dvärgtant. "Löfbergs Lila, ett bra val min dam", och hon drog en evighetshistoria om att hon minsann hade träffat grundaren till Löfbergs Lila och hon druckit det i år och dar och ännu mer år och dar och jag stod där och tänkte att ja, jag borde fan fixa koncentrationen så att jag slipper hamna i såna här situationer. "Ja och alla mina barn dricker det också, det märker jag när jag kommer dit..." Bröd, har vi bröd? Det har vi säkert. Kanske lite fil, flingor, ekologiskt. Mmmm. Ekologiskt är bra. Töntigt, men rätt. "Ja och så har jag bakat vaniljhjärtan i ett konditori i Dalarna, oj så många karlar som stirrade på en när man stod där och knådade, det var ju många år sedan det förstås..." och så gav jag henne en rak höger så att hon flög i en båge över potatischipsen och det utgånga brödet med sitt Löfbergs Lila-paket i ett krampaktigt famntag tills hon till slut kraschade i glassfrysen. Jag köpte ett paket mjölk och gick hem.

And the Lord Said: "Tina, come forth and recieve eternal life."
But Tina came fifth and won a toaster.

Saker som irriterar mig:

1 Folk som inte fattar att det heter skivspelare, och inte LP-cd-spelare, och som inte förstår hur man öppnar de underbara vackra perfekt designade push to slide-paketen som John Silver fångat mig med ännu en gång.

2 Ett övermått av tacksamhet som mest är ett tecken på en dålig lögn.

3 McDonalds enorma plastskedar, det stör mig. Eller för typ tre år sen störde det mig, om jag väl går in på McDonalds nuförtiden säger jag att jag fan ska ha en liten sked. Asses.

4 Nyköpta mystidningar som plötsligt försvinner och man får sitta där och kränga sportbilagan till frukostkaffet. (SVIN!!!!)

5 Att bli anklagad för saker som jag inte kan rå för. Minns den distinkta kommentaren "...jag kan ju känna mig lite dragen till dig", medan hans jävla tjej hörde och hon kom och brände mig med sin jävla cigarett när jag sov. Vad hade jag gjort? Funnits?

Sak som gör mig glad:
Ensamhet i kombination med uppmärksamhet. Leave but don't leave me.

Varför bara en sak som gör mig glad? En just nu-sak kanske, ja, jag vet inte.

Pink Floyd knastrar fram på skivspelaren och gör mig så jävla kär. Leave, but don't leave me. (Run, rabbit run. Dig that hole forget the sun.) Ja. Jag älskar verkligen Pink Floyd, och om jag inte vetat bättre hade jag trott att min pappa faktiskt fick någon förnimmelse av att något bra hände här, även när han är på Kreta. Jag gillar inte tanken på att han ska dö någon gång, för då försvinner liksom den enda personen som jag vet om förstår på ett sätt som inte skapar problem. Men vi ska väl alla dö ändå så det är inget att bitcha om.

Igår så satt jag och pratade med den jobbiga stockholmskusinen och vi rökte John Silver tillsammans och berättade historier om hur vi skadat oss på konstiga sätt och en massa sådant, och vi skrattade, askade, fimpade, gick in och kollade på Scrubs. Det var ganska trevligt, fast jag gillar henne fortfarande inte.

Något som är förtvivlande påfrestande just nu är att alla jag ens skulle kunna tänka mig att umgås med är utomlands, i Falköping, arbetar, eller har flyttat eller dött. Det är fruktansvärt värdelöst och det stör mig. Folk ska inte få försvinna på det här viset. Fast jag gör ju likadant när det passar mig så jag ska väl hålla käften egentligen.

FÖRRESTEN!
John Silver's push to slide-paket är så jävla sexiga! Helt onaturligt råballa är de och jag har aldrig önskat att jag var en regelbunden rökare förrän nu, eller ja, lika mycket som nu. Så sjukt häftigt. Jag har sett andra springa runt med dem och tänkt "jaha, det är ett paket, so what?" men nu när jag har ett själv så blir jag helt rysningsglad varje gång jag ska öppna paketet!

Push to slide-paket är härmed den mest relevanta uppfinningen i hela mitt liv.